Idag har jag suttit med tårarna i ögonen, med lycka i magen och känt plåstereffekten av att återknyta kontakten med två gamla vänner och träffat en alldeles ny vän. Den nya vännen har levt i nio månader och vi kommunicerade muntert med kroppen, ögonen och med hjälp av ljudet "ah!"och vi hade såå roligt. Sedan fick han välling och jag fick gå hem till två blåögda varelser med svans.
Vissa saker spar man i hjärtat utan att man tänker på det. Vi människor är så bra på att krångla till det för oss, men vi behöver väl göra det ibland, så förlåt oss arma krakar.
Det blå i oss. Det är det jag tror på. En annan dag kan jag förklara det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar