Det är konstigt det där med att det nästan alltid är främlingar som får en att förstå de där enklaste, men allra svåraste sakerna man går och värker på, vårdar och slåss för/emot hela sitt liv.
Resten tar jag i memoarerna.
Som om det kunde smälta den krispiga ytan vi skapat mellan alla familjekramar.
Jag har slagit in norénfamiljens alla paket med extra omvårdnad, fint papper och glitterpenna och bara för det (eller inte alls egentligen men ändå) håller farbror Lars på att installera sig på folkteatern i vår urvattnade stad. Ska han bli folklig, festlig och kanske dra några ordvitsar nu är det tänkt? Jag är inte säker på om jag är beredd att ta in torr stockholmsdistanshumor från teatersalongerna på järntorget. Eller är det tänkt att arbetarklassens högborg ska bli högkulturell? Från "Tre kärlekar" till Norén. Vad är det som händer?
Jag önskar tur i familjespel i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar