..förra årets allomfattande kärleksrus över allt levande har nu övergått till en mer parkettgolvsbeige resignering, skepticism och till och med rejäl motvilja mot både dramaqueens och mjäktofflor.
Året började med en plötslig kalldusch rätt in i ögonen. Nu vet jag att champagne (eller i sanningens namn medelklassigt mousserande vin) fräter och svider rätt ordentligt mot iris och hornhinnor. Efter fyrverkerinaturkatastrofen, när jag trixat mig förbi diverse raketer och bomber som avfyrats längs gatorna i vilda västernstaden Malmö, smällde tänderna i bildörren. Inuti taxin gormade och diskuterade chauffören med sig själv på arabiska (jag såg inget headset någonstans)och där satt jag halv ett på nyårsnatten med värkande mage och såg inte mitt svunna partyjag någonstans.
Jag försöker känna efter om jag saknar henne, hon den där glittrigt röjiga och dumdristiga manslukerskan, men kan inte få fram en enda känsla. Det är inte nu. Det är allt.
2 kommentarer:
Ja dessa nyårsaftnar och deras tendens att vara förbaskat oförskämda mot en. Kram på dig. Fika i veckan?
..och inte är vi ett dugg bättre mot nyårsaftnarna - så mycket laddning som vi lägger i en ynka vinternatt en gång om året.
Jag har iaf en tendens att vara oerhört sentimental över allting just då. I år behövde jag några dagars betänketid innan jag kunde känna att det var nyår och då kändes det inte så dramatiskt heller. Ganska skönt.. Oj vad jag svamlar.. Ja fika blir bra. Verkar ju behöva det. ;) Vi kan väl höras imorgon. Jag har hjärnmos för tillfället.
Skicka en kommentar