Lyssnar på några år gamla poplåtar. De som spelades på klubbar och fest hos människor med snygga frisyrer. Nu har jag börjat växa ikapp min egen ålder.
Ivrigheten och livets mening genom att ha många omkring sig, hela tiden ha en aktivitet framför sig för att inte uttråkas och dö av sin egen oförmåga att se sig själv. Jag kan se det utifrån nu och det känns så skönt att var åskadare.
Inte visste jag att 30-årsåldern är något att längta till. Jag har slutat skämmas över vad jag tycker om/inte gillar och vad som gör mig nyfiken och kan lita på min egen intuition för den är baserad på erfarenhet och det är inte bara något jag säger för att jag vill att det ska vara så. Nu ska jag öva in nya vanor; vanor som jag själv har valt. Jag var så rädd för den egna viljan, för om jag valde kunde jag välja fel och jag föll fritt omkring utan styrförmåga och det som kändes innifrån blev på liv och död. Allting handlade om leva eller dö. Nu kan jag njuta av nyanserna och gå om det blir för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar